-

nah, just me on the skolavslutning

ful som vanligt osv osv

kunde ej visa min MIN jag gjorde, fu mig

2012-06-18 @ 20:25:17 Permalink Johanna Kommentarer (1) Trackbacks ()

jag vet att jag sa att jag hatade dig, sanningen är att jag alltid älskat dig

jag vet att jag sa att jag skulle klara mig fint utan dig

men jag förstod bara inte hur mycket jag behövde dig förns jag förlorade dig.

love you, utan att ljuga. puss alvis

du minns bilderna du la upp på mig? du ville inte att jag skulle lägga upp denna så hämnades bara, fast du var ju skitsöt på den här bilden så spela roll! :*

2012-06-10 @ 02:00:53 Permalink Johanna Kommentarer (2) Trackbacks ()

den personen som alltid blir sårad men som alltid ler, är den personen som alltid är stark.

godnatt fuckers

2012-06-10 @ 01:41:57 Permalink Johanna Kommentarer (0) Trackbacks ()

:D me gusta, baby lux

syns de????? iallafall baby lux följer mig på twitter!!!!!!!!

(DET ÄR ONE DIRECTIONS STYLIST DOTTER OCH 1DS YNGSTA FAN, baby lux får ju typ umgås med dom, life is not fair haha)

2012-06-07 @ 09:57:34 Permalink ♥One direction♥ Kommentarer (0) Trackbacks ()

glöm inte

http://zlatandukat.blogg.se

2012-06-03 @ 19:15:02 Permalink Johanna Kommentarer (0) Trackbacks ()

haha orkar inte

dear one direction

will you marry me?

Breath for yes

Lick your elbows for no.

2012-06-03 @ 16:37:07 Permalink ♥One direction♥ Kommentarer (0) Trackbacks ()

HAHAHAH BÄST PÅ LÄNGE

älskade niii

2012-06-02 @ 00:57:45 Permalink ♥One direction♥ Kommentarer (1) Trackbacks ()

niall and the potatoes, much better!? :D

2012-06-02 @ 00:50:15 Permalink ♥One direction♥ Kommentarer (0) Trackbacks ()

I´m ready to turn the time, I fucking miss you

När jag var 6 år gammal (Jag är snart 15 år nu) fick jag min allra första, egna ponny. Jag hade aldrig varit så lycklig, seriously!

Det var ett Gotlands russ, världens snällaste med det största hjärtat av rent guld.

Vi gjorde allt tillsammans, vi litade på varandra så mycket som det gick och han gjorde verkligen allt för mig och jag för honom.

Hur jag älskade den ponnyn, obeskrivlig känsla!

Jag har alla minnen och bilder kvar i huvudet som om våran tid tillsammans var igår.

När jag bara låg och mös med honom i hagen, varje dag, när vi gick lösa promenader, när vi var bästa vänner, oskiljaktiga. Obeskrivligt.

Men den dag som jag minns mest, den största bilden som finns kvar, det är sista dagen tillsammans.

Jag var 7 år gammal, jag såg allt.

Min ponny ramlade ihop, ena sekunden flög han fram i full galopp lyckligare än någonsin i sin stora hage tillsammans med sin bästa hästkompis.

Sekunden därpå låg han bara där, orörlig. Hela hans huvud låg under kroppen, han kunde inte andas.

Men han var inte död, han led, jag skrek, jag grät och jag var rädd och ledsen.

Han kunde sen inte resa sig, han försökte verkligen. Hans ögon, blicken han gav mig minns jag så tydligt.

Så rädd, så stark. Han försökte göra allt för att resa sig upp, vara stark, vara med mig.

Det sista orden jag sa till honom, det var "Jag älskar dig"

En minut senare fanns han inte mer.

Jag bara satt där, tårarna forsade ner som aldrig förr. Min ponny, hans sista blick. Han försökte. Han kunde inte.

Han hade brutit nacken, han fick en spruta och sen var han borta. Borta för alltid.

Så overkligt, 8 år sedan.

Om jag kunde, skulle jag vrida tillbaka tiden. Tiden med honom var den bästa i hela mitt liv utan tvekan. Den relationen vi hade tillsammans var oslagbar.

Det här är det värsta som någonsin hänt mig, har aldrig känt så stor saknad, helt förstörd innerst inne än idag och kommer alltid vara utav alla minnen och bilder som aldrig släpps :( <3

Min ponny <3 <3

2012-06-02 @ 00:49:35 Permalink Johanna Kommentarer (2) Trackbacks ()